Imorse gick jag ut med Edith strax innan 05. Trots diverse försök med att mörklägga rummet så studsar hon upp i ottan i alla fall, lycklig som få över att det är en ny dag.=)
Så. Nu ska jag bena upp min långa frånvaro härifrån.
13/6 Jag och min dåvarande sambo separerar. Mitt beslut eftersom jag inte var kär längre.
15/6 Inskrivning på arbetsförmedlingen med infon ”Eftersom du ska ha en specialhandläggare så kan du nog få en till hösten.”
18/6 Date med Ann, Sussie och Kakan för att berätta om separationen. Kakan visste förstås men för både Ann och Sussie var det väldigt oväntat och lite jobbigt.
19/6 Möte med min samordnare Krister på Serafen som hjälper mig att ta kontakt med Stadsdelsnämnden för att söka försörjningsstöd. Japp, socialbidrag.
21/6 Första mötet med min psykiatriker Astrid och första dagen med min så vansinnigt efterlängtade ADHD-medicin. Concerta har jag fått än så länge. Mår illa i 2 dagar.
21/6 Första flyttlasset. Eller ja, ”såmycketjagkanbäraflyttlass”.
25/6 Nästan panikångest över att inte kunna betala mina räkningar. Min underbara pappa rycker in och skjuter till det som saknas samt extra till ett SL-kort.
25/6 Andra flyttlasset. Pappa hjälper till
28/6 Efter att i två dagar fyllt i, kopierat och fixat fram olika dokument kan jag posta min ansökan om försörjningsstöd. Skojar inte när jag skriver att bunten med papper var närmre 2 cm tjock.
29/6 Möte med Astrid och höjning av Concertan. Mår återigen illa i 2 dagar.
3/7 Tredje flyttlasset. Får hjälp av Kakan o Lakan. (syster o svåger) Nu är det bara det som finns på vinden kvar.
I övrigt har jag haft ont i magen och diarré i tre veckor, eksem i ansiktet, ett acneutbrott och tappar hår så jag är rädd för att bli skallig.
Jag är konstant trött men vaknar i alla fall 5 gånger per natt trots Propavan. Jag har rusningar i kroppen, hjärtklappning och tänker att en panikångestattack väntar runt hörnet.
Min stresströskel är lägre än på länge och mitt dåliga samvete över att Edith måste ha två hem håller på att äta upp mig inifrån.
Jag har tappat min dator i golvet så hårddisken pajade, en del kan räddas till den billiga pengen 2270 kr, min mobil håller på att säcka ihop av ålder och har arton sprickor på skärmen och jag minns inte när jag hade linser senast eftersom jag inte har råd så har konstant ont bakom öron och på näsa. Jag är ju ett sånt jävla blindstyre så glasen är astjocka och tunga
Lite tufft just nu.
Men!
Det finns ju alltid ett men. =)
Jag är trygg i mitt beslut, jag vet att det här är en fas och att livet kommer att leka igen även om det tar lite tid. Jag försöker tänka på allt fint jag har i mitt liv, familj, släkt och vänner, helt jävla otrolig psykvård, roliga jobb på Shock, True Tattoo och för House of Shirts. ( Nä, det betalar sig inte så det räcker. Ännu. )
Jag ska erkänna att dom känslorna sitter långt inne men jag måste tro på det annars går det ju åt helvete.
Och man kan inte bara lägga sig ner och dö. För då skulle mina nära och kära döda mig.;-)
