Åka karusell och äta karamell.

Jag känner för att skrika och gå bonanza!
Nu tror ni att jag är arg va? Men icke, det är på ett BRA sätt! =D
Det händer så mycket kul och bra grejer nu att det nästan är lite konstigt och jag vill såsåså gärna skriva om det här men jag får inte ännu och det är så tyyyyypiskt.
Ja, jag får väl erkänna att jag är lite manisk just nu. Jag vill åka karusell, dansa på bord och här skulle jag skriva "som en Woo-girl" men så läste jag på om vad det egentligen är, möjligen att nr 3 skulle passa in iofs, haha!
Jag får gå och träna för att bli av med den här överskottsenergin.

Igår postade jag på fejjan att jag eventuellt skulle färga luggen, fick den här responsen:

Så, kanske är det bestämt nu? Calle behöver man ju inte lyssna på, haha!

Kompisar från förr.

Jag har fått dille på kokt ägg och majonnäs, just nu vill jag inte äta nått annat. (För att i nästa vecka må illa när jag tänker det ;-)

Var ju ute i fredags med 3 kompisar (och en göteborgsk grek som hette Leffe!! Men han var bara med en stund) och jag har inte återhämtat mig ännu, jösses man har ju ingen kapacitet (som min pappa skulle ha sagt, man måste säga kapacitet fort som fan och bestämt som en militär. Min pappa kallar även mig för Nissetopp och Kalle Johansson ibland så man kanske inte ska lyssna så mycket på honom.) längre.
Det är väl iofs bra för det betyder att man inte är tillvand (att man kan dricka mer alkohol än man borde kunna eftersom man dricker för ofta.) och dessutom var det värt det, vi skrattade så vi grät och det var så himla kul att se dom.
Och jag träffade en gammal kompis från Norsborg som jag inte sett på 13 år, fatta vad sjukt och roligt!
En annan knäpp grej var att en gammalt ex satt några bord länge bort. Det var mindre kul då vi inte precis skildes som vänner eftersom han knarkade och söp som en borstbindare, en gång var han så borta att när jag kom hem mitt i natten stod ytterdörren öppen, lamporna var tända, radio på skithög volym och själv hade han däckat efter att han snortat tvättmedel. (!)

Annars så funderar jag på att färga luggen magentarosa (kanske jag har skrivit om förut, har funderat i nån månad nu) men jag är så jävla feg och rädd för att det kommer se ut som skit, alltså att det blir ojämnt och så. Jag menar har man mörkt hår så syns det ju inte om det skulle komma lite färg i övrigt hår, när man är blond kan det ju gå hursomhelst. Kanske ber jag Karin att fixa det på Väddö.=)

Nu tar jag 150 g Lamotrigin om dagen och jag tror nog att mina dippar har blivit lite kortare samtidigt som det inte har tagit bort manin (när jag blir overkligt uppåt, nästan euforisk, tycker livet är toppen, inte behöver sova så mycket och är starkare på gymmet.) vilket absolut inte behövs, vem vill inte känna sig hög på livet då och då.

Gårdagens besök på Serafen.

Igår när jag gjorde en hårbotteninpackning med ricinolja så passade jag på att ha i olivolja i längderna, trots att jag nånstans i bakhuvudet kom ihåg att min syster sagt att det är assvårt att få ur, vilket resulterade i att jag fick gå till Serafen med oljigt hår. (Ja, jag hade försökt att tvätta ur det med typ 8 kg balsam.)
Fint, kanske kommer dom nu tro att jag är en typ som har problem med sin personliga hygien. Haha.

Nåväl. På vägen dit lyssnade jag av min telefonsvarare (jag har inte riktigt vant mig vid att jag har det än så det blir inte mer än ett avlyssnade i veckan ungefär.) och fick höra att läkaren jag skulle till hade fått förhinder.
Skämtar dom eller?!
Sen kom fortsättningen på meddelandet om jag istället skulle få komma till sjuksköterskan Krister.
Jaja, bättre än inget.
Väl där gick jag fel två gånger innan jag kom rätt. Samtalet med sjuksköterskan Krister gick mest ut på att han berättade för mig att han kommer vara min samordnare (den som knyter ihop alla kontakter och medicinering) och vad som finns att tillgå på Serafen. Vilket inte var så lite, KBT-terapi, samtalsterapi både i grupp och enskilt, arbetsterapeut, kurser och informationskvällar för anhöriga etc.
Nästa besök hos sjuksköterskan Krister blir den 7/6 och sen till Dr. Astrid (så fint namn tycker jag, tänk så gulligt med en liten hund som hette Astrid eller ännu bättre en katt.)

Eller nej!!! En präriehund förstås! Präriehunden Astrid.

Ok, jag kom lite ur spår, haha, tiden hos Dr. Astrid är 12/6 15.00.
Ett litet problem med det är att jag är ute på Väddö hela den veckan. Hm.
Men jag har fan ingen lust att vänta längre så jag sa att jag tar den och så får jag åka framochtillbaka.
Kommunalt.
Det tar ca tre timmar enkel resa.
Ska man skratta eller gråta?
Äh, får se det som en utflykt och ta med fika, tidningar, musik och ritgrejer. Vem vet kanske skapar jag en mästerverk.. ;-)

I eftermiddag ska jag ha en konsultation med min kompis Calle och vi enades om att det ju är mycket trevligare att ta en öl samtidigt (Vin för mig tror jag, LCHF-vänligare.) än att ses på studion så vi ska ses på det glassiga haket Nivå 22. Sen dyker det upp lite annat löst folk, ska bli himla trevligt. Planen var att sitta på uteserveringen men jag vete fasen om all infravärme i världen kan göra det uthärdligt, jag hade te.x vinterjackan på mig när jag och Edith gick morgonpromenad.

Hennes nuvarande position.

Idag ska Edith förresten börja med ett kosttillskott som har visat sig motverka fästingar, vår grannes hund Doris fick te.x inte en enda fästing förra året, och inte är giftigt som allt annat mot fästingar verkar vara.

Såhär ser den ut. Vi hoppas på det!

Förutom att köpa den så ska jag handla kosttillskott (Omega-3) och hårfärg till mig, gå på systemet (Casa Rivas baby!) snacks, (det blir fetaoströra, paprika-chilicreme fraiche, grönsaksstavar, ölkorv, ostar, oliver och nötter.) lite annan mat och sen hämta medicin.

Nu vill jag skriva "Hörs senare!" Men man vet ju aldrig när jag drabbas av bloggkramp. =)