Kompisar från förr.

Jag har fått dille på kokt ägg och majonnäs, just nu vill jag inte äta nått annat. (För att i nästa vecka må illa när jag tänker det ;-)

Var ju ute i fredags med 3 kompisar (och en göteborgsk grek som hette Leffe!! Men han var bara med en stund) och jag har inte återhämtat mig ännu, jösses man har ju ingen kapacitet (som min pappa skulle ha sagt, man måste säga kapacitet fort som fan och bestämt som en militär. Min pappa kallar även mig för Nissetopp och Kalle Johansson ibland så man kanske inte ska lyssna så mycket på honom.) längre.
Det är väl iofs bra för det betyder att man inte är tillvand (att man kan dricka mer alkohol än man borde kunna eftersom man dricker för ofta.) och dessutom var det värt det, vi skrattade så vi grät och det var så himla kul att se dom.
Och jag träffade en gammal kompis från Norsborg som jag inte sett på 13 år, fatta vad sjukt och roligt!
En annan knäpp grej var att en gammalt ex satt några bord länge bort. Det var mindre kul då vi inte precis skildes som vänner eftersom han knarkade och söp som en borstbindare, en gång var han så borta att när jag kom hem mitt i natten stod ytterdörren öppen, lamporna var tända, radio på skithög volym och själv hade han däckat efter att han snortat tvättmedel. (!)

Annars så funderar jag på att färga luggen magentarosa (kanske jag har skrivit om förut, har funderat i nån månad nu) men jag är så jävla feg och rädd för att det kommer se ut som skit, alltså att det blir ojämnt och så. Jag menar har man mörkt hår så syns det ju inte om det skulle komma lite färg i övrigt hår, när man är blond kan det ju gå hursomhelst. Kanske ber jag Karin att fixa det på Väddö.=)

Nu tar jag 150 g Lamotrigin om dagen och jag tror nog att mina dippar har blivit lite kortare samtidigt som det inte har tagit bort manin (när jag blir overkligt uppåt, nästan euforisk, tycker livet är toppen, inte behöver sova så mycket och är starkare på gymmet.) vilket absolut inte behövs, vem vill inte känna sig hög på livet då och då.