Hos Jenny var det mängder med olika typer av intervjuer, ( mest med mig men också med min mamma. ) jag fick titta på filmer och lyssna på olika ljud, rita och bygga saker, hitta på berättelser utifrån bilder, beskriva vardagliga sysslor, fick min mimik analyserad etc.
Hos Anita gjordes motoriktester, blodprover och jag fick lära mig om hur man ska hantera alkohol eftersom jag tydligen inte var alkoholiserad trots allt.
Alla mina föreställningar om hur mitt liv som nykter alkoholist skulle te sig?
Dom fick jag snällt lägga på hyllan, dock tror jag att det är en bra påminnelse om att inte använda alkohol i fel syfte så för mig var det bra att bli lite skrämd.
Jag har blivit en tråkigare människa men hellre det än alkoholist.
Nåväl, steg för steg så bröt Anita och Jenny sig igenom fasaden och skalade av mig den roll som jag spelat i hela mitt liv. Den roll som jag faktiskt hela tiden trott var det som var min personlighet.
Ja, jösses det var rätt tufft måste jag säga, att den jag trodde ( och alla andra i min närhet också för den delen! ) mig vara inte finns.
Framåt Jul och Nyår 2011 började Anita och Jenny kunna knyta ihop säcken, men meddelade mig att jag inte skulle få diagnos förrän 3 januari, och i samma veva tog mina Sertralin slut. Egentligen ska man trappa ner den typen av medicin och inte sluta tvärt som jag gjorde men nu blev det så och förutom att jag var rätt ledsen i en vecka så gick det bra och nu känns det skönt att slippa äta medicin som man inte behöver.
Så kom den 3 januari och domen löd:
ADHD
Aspergers syndrom
och som ni redan vet:
Bipolärt syndrom typ 2
Sen finns en del andra "småsaker" som generaliserat ångestsyndrom
och panikångest med i bilden men det har jag vetat i många år.
Eftersom jag inte har ett missbruksproblem så blev jag utskriven från beroendevården efter diagnoserna och återremitterad till min läkare Stefan på Sabbatsberg, där jag skulle påbörja medicinering samt får hjälp och stöd i form av samtalsterapi.
Där fick jag tid den 6 mars och väl där fick jag informationen att jag ÅTER IGEN ska skickas vidare till Serafen ( kommer ni ihåg att jag skrev om det stället förut? Det var dit jag egentligen skulle i början men remissen hamnade fel, nu i efterhand är det ju som att jag har gått världens längsta omväg. ) som också kallas Behandlingsenheten City där dom "ansvarar för behandling av komplexa allmänpsykiatriska vårdbehov",( står så på Vårdguiden. ) och att det är dom som ska medicinera mig samt att väntetiden är tre månader.
Då protesterade jag och min läkare lovade att försöka förmå dom att kalla mig tidigare samt att jag jag skulle få börja med en stämningsstabiliserade medicin hos honom.
I samråd med Behandlingsenheten City bestämde han att jag ska få prova ett antiepileptika som också är effektivt vid bipolärt syndrom, Lamotrigin, och om inte det hjälper så blir det Litium.
Så det enda jag väntar på är svar på mitt blodprov som jag tog idag sen påbörjar jag nästa etapp på den här resan.
Hädanefter kommer jag skriva om nutiden och min väg till att må så bra som jag bara kan, det är inte utan att jag får en klump i halsen när jag tänker på det.
Tack.
 |
| Dom tre mongona ( kan man stava så?! ) På lördag får jag tillbaka dreadsen! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar